These are the days

Vem fan är Jonas Jonnerby? Ja, det är namnet på en blogg om det goda livet i Hollywood.


Det paradoxala är att bloggen framförallt riktar sig till personer som redan vet vem fan Jonas Jonnerby är. Men om du vill veta vad han pysslar med i The Land of The Free, Home of The Brave så rekomenderar jag ett besök på hans minimalistiska blogg.

11 starköl
1 Caprinha
1 shot Fernet Branco
3 Jäger + Red Bull (en Jäger-shot sänks i en Red Bull och sveps)
3 Bayleys + Guinness (en Bayleys-shot sänks i en Guinness och sveps)

...så ser man såhär glad ut.

Arga lappar och skyltar är ett lustigt fenomen. Jag kan inte förstå hur bitter jag skulle behöva bli för att komma på tanken att sätta upp en arg lapp. Vad är det som har gått fel i livet när man orkar lägga ner tid och energi på att skapa en lapp och hänga upp den? Vad och vem är man egentligen bitter på? Jag fotade den här skylten vid en uteplats här i grannskapet.

Nu händer det saker. Helt plötsligt har det börjat ryckas i herr Lindquist från två olika håll - samtidigt! Mina blog skills efterfrågas från såväl Ers Majestät som Vardagsinspektionen och lättsmickrad som man är så har jag inte kunnat tacka nej. Det är dock lite oklart vad jag kommer att skriva om på de olika bloggarna. På Ers Majestät kommer det nog att vara mest upplevelserelaterat. Där blir det inlägg om upplevelseindustrin, recensioner av upplevelser och olika branschnyheter. Vardagsinspektionen ska fungera som någon slags kreativ mötesplats och det betyder ju att jag får skriva om nästan vad jag vill - bara det är kreativt liksom. Får se vad det blir. Men misströsta ej, These are the days kommer att finnas kvar. Bara här kommer jag att skriva om mitt intressanta liv på Porsön med allt vad det innebär.

Rubriken innehåller ett medvetet syftningsfel för att locka alla mina läsare att orka läsa något mer än rubriken för en gångs skull. Kanske lockar det även några nya besökare som gillar att titta på när en grupp spanjorer går loss på varandra. Men nu handlar det här inte om en orgie i sex, utan om en orgie i... Spanien!

Jag har upptäckt det fantastiska Spanien runt med Gwyneth och c/o som går på Kanal 9. Det är verkligen en orgie i dess rätt bemärkelse. Tretton entimmesavsnitt med Gwyneth Paltrow och några kompisar till henne som bilar runt i Spanien och testar olika lokala matspecialiteter. På resan hinner de även med att besöka grisfarmar, ostfabriker och mängder av kyrkor.

Ikväll är inte vilken kväll som helst. Det är en kväll som egentligen har alla förutsättningar för att vara en riktigt grym grabbkväll. På TV: Manchester United-Inter och Frölunda-Luleå! Lägg till några familjepizzor, några flak öl samt en överdos med testosteron och du har den optimala grabbkvällen.

Nu blir det tyvärr inget sådant för mig. Jag är hemma hos mamma i Hundsjö och här finns bara en TV, ingen pizzeria och endast bag-in-box-vin. Så jag kommer att få slåss för att få se hockey fram till nio. Klockan nio börjar Greys fucking Anatomy och då är det kört för min del. Möjligheten till rusande testosteron finns dock när jag kommer att bli frustrerad och krossa något med mina bara händer.

Vad har jag gemensamt med denna välkammade hockeylirare?


Förutom att vi båda kommer från Boden och numer bor i Luleå så har vi gemensamt att våra föräldrar tyckte att Robin var ett gulligt namn på en bebis. Sen råkade det av en slump falla sig så att vi båda även har föräldrar med efternamnet Lindquist (hans föräldrar heter Lindqvist).

Hade jag fortsatt min blomstrande hockeykarriär i Björns IF hade vi kanske spelat i Luleå Hockey tillsammans idag. Men ödet ville annorlunda. Ödet har dock lite svårt att skilja våra vägar åt och envisas med att dela ut mitt telefonnummer till personer som egentligen vill komma till "Robin Lindqvist, hockeyspelaren!", som en man från Kalix sa när han ringde för att meddela att "min" skoter var klar att hämta nu.

"Hej! Jag heter elias O är nio år.jag bor utanför gävle.jag undrar om jag kan få din autograf? Mitt mobilnummer är 07xxxxxxxxx."

"Tjena Robin! Lycka till idag. Pumpa luften ur dom :). Staffan Rutqvist"

Från och med nu ska jag publicera alla sms jag får som egentligen är avsedda för "Robin Lindqvist, hockeyspelaren!". Vem vet, han kanske brukar läsa min blogg. Vi kanske har fler saker gemensamt. I så fall, Robin, kontakta mig så ska du få telefonnumret till Elias från Gävle så du kan skicka din autograf.

Idag är det fredag. Äntligen! Nu kan jag snart göra ingenting med gott samvete. Den här veckan har varit en riktig mellanvecka där ingenting har blivit gjort i väntan på att saker och ting ska börja hända. Jag köpte en bok som heter Få det gjort - Svart bälte i vardagseffektivitet. Har hunnit bläddra lite i den och den verkar bra och lärorik. Författaren är expert på att effektivisera arbetsplatser och coacha chefer så att de får ordning på sitt arbete och därmed får mer gjort med mindre ansträngning. Problemet är bara att jag inte vet när jag ska komma mig för att läsa den.


Inatt kom Malin hem. Hon stannar till söndag då hon flyger ner till Kalmar igen. Idag kommer också hennes pappa upp och hälsar på. Så helgen kommer att späckas med turistande i vintrigt vackra Luleå. Imorgon är planen till exempel att åka ut i skärgården på de upplogade isvägarna. Det låter som goda förutsättningar för en meningsfulla turistupplevelser det.

Idag skiner solen och det är bara någon grad kallt. Vårvintern har med andra ord kommit till Luleå. För att fira detta skottade och sopade jag nyss bort all snö från balkongen. Planen är att kunna sitta där ute med en bok och en kopp kaffe för att få lite färg och fräknar i ansiktet. Nu väntar jag bara på att solen ska ta sig runt husknuten.

Om det är fint väder idag så var det raka motsatsen igår. Tog några bilder på kvällspromenaden med Snusan.

Om jag var lite trött och sliten igår så är det ingenting mot vad jag är idag. Medicinen mot gårdagens seghet blev nämligen öl, whiskey och vin. Jag somnade vid fem i morse på en soffa i Bergviken. Klockan nio vaknade jag och gick in till stan och tog en buss hem. Dagen känns som en blandning mellan vaket och sovande tillstånd. Imorgon kommer allt som har hänt idag att kännas som en dröm. Som det här till exempel:

Jag har länge vetat att jag inte är någon ensamvarg. Jag har helt enkelt problem med att vara själv. Jag har aldrig förstått grejen med att vara för sig själv. Om jag fick välja skulle jag omge mig med människor dagarna i ända.


En negativ aspekt av denna sociala törst är att jag arbetar ganska dåligt på egen hand också. Jag behöver jobba i team för att känna mig riktigt inspirerad och tycka att det är roligt med arbete. Av den här anledningen går mitt uppsatsskrivande tämligen dåligt just nu. Idag är tredje dagen i rad som jag gör nästan ingenting. Som det lärarbarn jag är så har jag dock förstånd att vara en ögontjänare och få det att se ut som om jag gör något. Därför har de här tre dagarnas arbete bestått i att maila till min handledare - välformulerade och kloka mail så hon ska tro att jag arbetar.

Vad gör jag om dagarna då? Går promenader med hunden, vattnar blommor, diskar, sorterar vantar och mössor så att hatthyllan ska se finare ut, städar, spelar innebandy med hunden, skapar spellistor i ITunes, äter, läser bloggar, kollar mailen och Facebook och läser morgontidningen. Jag kanske skulle ha lagt in alla de där sakerna i min tidsplan till D-uppsatsen så min handledare förstår vilket arbete jag lägger ner när jag påstår att jag reflekterar och planerar.

Oavsett vad man tycker om Kanye West, autotune och starka färger så är Welcome to Heartbreak en bra låt med en ganska snygg video. Den här låten blöder verkligen smärta och Kanye lyckas förmedla sin sorg på ett sätt som iallafall jag inte kan värja mig från.

Jag brukar säga att en av mina sämsta egenskaper är att jag är ostrukturerad. Ändå kan jag sitta i flera dygn och ladda ner omslag och ordna i ITunes. Igår satt jag hela dagen och ändrade strukturen i mitt PM som har deadline på söndag. Jag borde egentligen ha jobbat med de avsnitt som behöver fördjupas innan dess. Men jag var inte riktigt nöjd med strukturen och det ledde till att jag ändrade allt. Jag fick dessutom ett "slaskdokument" med tre sidor överbliven text från den förra versionen. Jag vet inte, men att hålla på sådär känns ganska strukturorienterat. Jag kanske inte är så ostrukturerad iallafall.


Under ledarskapsutbildningen jag gick förra helgen fick vi lära oss att utveckla våra positiva sidor och låta bli att lägga energi på våra negativa sidor. Man ska vara medveten om dem och ödmjuk inför dem, men man ska inte ödsla tid och pengar på att bli bra på dem. Istället ska man omge sig med andra människor som är naturligt duktiga på det man själv inte är bra på. Många av oss går säkert runt och tänker "jag måste bli bättre på det och det och det... sen kan jag våga ta steget och göra det jag vill". Vi fick lära oss att man ska släppa allt fokus på det negativa, för man kommer ändå alltid att hitta nya saker hos sig själv som man inte är nöjd med. Och om man hela tiden känner att man måste bli bättre på de sakerna, då kommer man aldrig någonstanns. Summa summarum - skaffa en nisch, bli riktigt bra på den och låt andra sköta sånt som du inte kan.

Så, nu har alla som läser min blogg för att lära sig något viktigt om livet fått lite vatten på kvarnen. Ha en trevlig fredag!

I helgen har jag gått en ledarskapsutbildning som arrangerades av Rotary. Det var jag och cirka 25 andra i åldrarna 20-30 med ledaregenskaper. Det var föreläsningar, work shops och middag. Nu har jag ett fint diplom att sätta på väggen i mitt framtida kontor. Desutom har jag fått en massa nya personer att adda på Facebook. Den första uppgiften vi fick var att presentera oss och då fick vi se den här filmen "för att sätta ribban".

Inte är vi många som bor kvar i Norrbotten. Nästan hela det gamla kompisgänget har flytt till varmare breddgrader och spridits vind för våg. Själv har jag varit runt, sett världen och kommit hem igen. Nu verkar det dock som om mina dagar på mammas gata är räknade. Malin har fått ett jobb i Kalmar och kommer att åka ner dit för att jobba i åtta månader. Som det ser ut nu kommer jag att stanna här i Luleå och skriva färdig min D-uppsats. Sen får vi se vad som händer till sommaren. Det troliga är att vi söker oss neråt mot någon större stad med bättre arbetsmöjligheter. Det var ett tag nära att det blev Malmö men det blev Kalmar. KALMAR! Fucking Kalmar med 35000 innevånare, Ölandsbron och ett nybygt IKEA-varuhus. Jag skulle inte tro att vi kommer att bli kvar där efter att Malins vikariat går ut. Men Luleå och Norrbotten känns inte särskillt hett just nu. Det är lite synd för vi trivs här och hade gärna stannat ett tag till. Nu kan jag snart också ansluta mig till Norrbottens förlorade generation.

Nu har N.A.S.A.'s The Spirit of Apollo kommit ut och det är en intressant uppsättning gästartister som trängs på albumets 17 spår. Eller vad sägs om George Clinton, Tom Waits, Kanye West, M.I.A, Method Man, Seu Jorge, Lykke Li, Ol' Dirty Bastard, The Cool Kids och Chuck D för att nämna några? N.A.S.A. själva är två vita DJ's som uppenbarligen har ohälsosamt många coola polare. Musiken är en mix av brasiliansk funk, hip hop och elektropop.

Nu är jag hemma igen och det innebär att bloggen återfår liv och lust.

Det är någonting som är roligt med bilden som är högst upp i den här artikeln på Naturens bästa's hemsida.

Det här är häftigt! Fotografen David Bergman har lagt upp en bild i 1474 megapixlar föreställandes Barak Obamas installationsceremoni. Bilden består av totalt 220 bilder som har fogats samman till en enda enormt detaljerad bild. Testa att zooma - det är precis som på film, eller CSI.

Idag är en söndag. Sådana dagar kan man förvalta på två olika sätt. Antingen gör man ingenting. Eller så är man effektiv och tvättar, städar, motionerar, lagar söndagsmiddag och så vidare. Jag vaknade med en känsla av tomhet i morse. Som om det inte fanns någonting att fylla den här dagen med. Då ingenting av värde har dykt upp på agendan än så länge så känns det som om den här dagen kommer att ägnas åt ingenting. En icke-dag.

Om idag blir händelselös så var gårdagen desto händelserikare. Malin fyllde år och jag började med att ta med henne på en liten hotellfrukost. Sen blev det en tur till House of Pain för en tatto (som tattueraren kallade det) i present från min mor och far. Malin höll först på att kissa på sig av nervositet. Sen gick det riktigt bra och nu är hon märkt för livet. Efter det åkte vi hem och tog emot min familj som kom med blommor, presenter och ett glatt humör. Efter glasstårta och kaffe lagade vi en trerätters och drack lite vin med mera. Kvällen avrundades med några drinkar och ölstop på Kaffelinos Chillout. Inte så konstigt att jag vaknade och kände tomhet i morse kanske.


Ikväll åker Malin till Malmö för att genomföra en anställningsintervju där imorgon. Det känns sådär. Jag både hoppas och hoppas inte att det ska gå bra. Självklart vore det kul om hon fick ett jobb men Malmö känns så satans långt bort. Jag är less på att flytta och har ingen större längtan efter Skåne. Fram till torsdag får jag och Snusan klara oss ensamma här hemma. Sen åker jag ner till Örebro och möter Malin där. Jag har bestämt att den här veckan skall bli en produktiv vecka. Jag tror att kreativiteten kommer att komma imorgon. Jag har det på känn.