These are the days

Idag under min morgonpromenad lyssnade jag på Wyclef Jean's senaste platta. Det tog mig på en vandring längs minnenas väg. Fugees var en av mina tidiga förälskelser. Wyclef, Lauryn och Pras var mina idoler. Jag läste alla intervjuer, såg alla konserter, köpte alla skivor. Jag köpte till och med Lauryn Hills Unplugged-skiva! Ska sanningen fram så är det väl egentligen bara Wyclef som har fortsatt att leverera år ut och år in. Pras hade sin hit och Lauryn har snöat in på ... vad det nu är hon har snöat in på. Men när jag pratar om att Wyclef har fortsatt att leverera så menar jag inte nödvändigtvis hans egna soloskivor. Även om några av dem innhåller riktigt höga toppar. Som producent har han skänkt världen en rad klassiker. Jag har gjort ett litet urval bland mina favoriter. Vilken tycker ni är bäst?

De senaste torsdagskvällarna har jag med stor aptit glufsat i mig av Daniel "Papa Dee" Wahlgren's mumsiga reseprogram Papas Kappsäck som sänds i SVT. I varje avsnitt göra han en musikalisk resa någonstanns i världen. Han har besökt Kambodja, Jamaica, London, Bombay, New York och nu igår var han i Mali.


Det bjuds på mycket bra musik och sköna människor. Om ni har missat så finns programmen uppe på SVT's hemsida. Skynda skynda!

Något jag dock har funderat över är Papa Dee själv. Alla vet vem han är, men hur många kan räkna upp några av hans hits? Själv kunde jag inte komma på någon alls. Så jag gjorde en Youtube-sökning och hittade ett samarbete med Leila K från 1996.

Den senaste tiden har jag haft minst sagt dålig motivation. Jag har varit dåligt motiverad att plugga, att jobba, att träna, att äta, att leva... Men igår när jag låg i sängen och försökte sova så bestämde jag mig för att ändra på mitt liv. Allt handlar ju om inställning. Jag har hört att om man går runt och tvingar fram ett leende så kommer man även att bli lite lyckligare till slut. På så sätt attackerade jag dagen. På med leendet, bestäm dig för att ha motivation, gör saker! Och det har faktiskt fungerat. Även om jag inte har hunnit med att plugga eller jobba en massa så har jag ändå fått betydligt mer gjort än en vanlig dag här i skrubben(mitt "kontor").



Bland de saker jag har fått gjorda idag var nog tandläkarbesöket det största och viktigaste. Jag har på ett effektivt sätt undvikit att gå dit sedan jag var 20. Det visade sig att jag har "fina tänder, två hål, lite tandsten. Men oj, vad du gnisslar tänder!". Jag har alltid fått höra att jag har fina tänder och att jag gnisslar på nätterna. Men än så länge är det ingen som har hört det. Nu kommer jag att få gå på två återbesök för att fixa dessa skavanker och sedan kanske jag väntar fem år till.

Men jag känner mig nöjd med min dag och min nya inställning till livet. Imorgon ska jag fortsätta såhär och då kanske jag får lite skola och jobb gjort också.

Andra saker jag har gjort idag:
Ringt CSN 2 gånger
Ringt skolan 5 gånger
Pratat med Niklas om hans förslag till hemsidan
Badat hunden
Gått på 2 promenader med hunden

Jag har just lagt ut en kaninbur (fråga inte) och en CD/DVD-förvaringshylla på Blocket. Jag räknar med att tjäna storkovan. Någon som är intresserad?

Natten som gick var det Oscarsgala i The land of the free, home of the brave. Själv sov jag gott och drömde om både det ena och det andra. Men de som var vakna kunde se filmvärldens alla stjärnor glittra ikapp på klubben för inbördes beundran. No Country For Old Men vann flest Oscars.



Därför var det extra passande att jag och Malin såg just den igår kväll. Jag vet dock inte om jag håller med om att den är årets bästa film. Snyggt hantverk och kompetenta skådespelare, visst - men storyn, vad var det med storyn? Någon som har sett den och förstått kringelkrokarna och monologerna kanske kan förklara. Den bröt mot en massa filmkonventioner och det kan ju vara bra - om det finns en poäng i det. Och jag tror att jag missade poängen.

Igår var en osedvanligt långsam dag för mig. Jag tillbringade större delen av dagen i soffan, gluttandes på längdskidåkning. Det verkar jobbigt det där - längdskidåkning. Ingenting för yours truly.

Snart är det söndag morgon. Jag kommer inte ihåg senast jag var bakis en söndag. När låg jag i sängen och kallsvettades, såg repriser och åt gårdagskvällens chipssmulor? Inte den blekaste! Smaka på den. Jag kan ärligt talat inte minnas senast jag var omdömeslös och drack för mycket rödvin, spydde av en eller annan anledning och deckade. Eller när sparkade jag omkull en soptunna, sa något jag bittert fick ångra, hånglade med en kompis senast? De senaste tre veckorna har jag sett fler deltävlingar i Schlager än jag har gjort de senaste fem åren (2 stycken). Jag kom på mig själv med att tycka att det var OERHÖRT viktigt att svenska folket hade röstat på Frida istället för Patrik Isaksson. Vad betyder allt detta? Förmodligen bara att jag för tillfället känner mig lite ensam i Umeå och för tillfället saknar några galna upptåg. Imorgon är en annan dag.

Igår var jag på BodenLuleåDagen på Lärcenter i Boden. Låter det spännande? Det var det faktiskt. Jag umgicks med pampar från näringslivet... eller umgicks och umgicks, jag tittade på dem från mitt hörn. Det var mycket kostymer och mycket "höhö". Jag hängde mest med UF-företagarkidsen. Av någon anledning kände jag större samhörighet med dem än med alla pampar. En och annan politiker var där också. De hade också kostymer och sa "höhö".


Jag lyssnade på föreläsningar om Multisportarenan, Nöjesparken och Labero Magic Castle som man ska bygga i Boden. Jag lyssnade även på en kille från Luleå Convention Bureau som berättade om hur man säljer en stad som konferens och kongresstad. Jag lärde mig om hur man bygger om en galen idé som Western Farm och jag lyssnade till sist på en lååång föreläsning om ledarskap. Dagen avrundades med middag och underhållning av Stefan Gunnarsson (surprise!) men då åkte jag hem.

Idag snöar det "lapphandskar" i Boden. Blöta, enorma snöflingor täcker både marken och min sikt. Jag ska luncha med syster yster och sen åker jag tillbaka till Umeå ikväll. Blir en spännande fredagskväll på Norrlandståget.

Idag har jag anlitat Niklas Testiklas för att fixa en grej för Festivalens hemsida. Dessutom ska kanske Karl Lager ordna en basketturnering och Jonas Jonasby ska kanske backa upp Chuck Berry med sitt band (neee, men han ska kanske spela med sitt band). Alla är de gamla kompisar från förr. Det känns bra att kunna använda sina barndomskontakter nu när man börjar bli stor och vuxen. Jag och mr Lager pratade igår om hur skönt det skulle vara att ha ett kreativt kollektiv, typ Acne, och jobba ihop. Samla ett gäng kompisar med olika kompetenser som alla ger en skön helhet. Problemet skulle väl vara att få alla att dra åt samma håll. Att jobba ihop med kompisar kan nog vara både positivt och negativt.



Nu sitter jag i skrubben/på kontoret i Umeå. Klockan 13.43 bär det av till Boden med tåg. Där ska jag mingla med näringslivspampar från Boden och Luleå på BodenLuleådagen imorgon. Sedan blir det lite kontorsjobb och möten på fredag innan jag åker tillbaka till Umeå på kvällen.

Zerpe Production ska se till så att det blir verkligehet under Festivalen. Allt som behövs är 30 000 pix och en massa kids som vill lira boll. Allt kommer att krönas med en uppvisningsmatch mellan Plannja och Luleå Basket. Mix såklart. Ni vet var ni läste det först! Nu hänger allt på Karl Lager. Hö hö!


Holla!

Det här börjar likna en filmblogg. Minus filmrecensionerna då. Jag såg nämligen en film igår igen. Äntligen en bra film. Den första sedan i fredags då jag såg The Darjeeling Limited för andra gången. Förövrigt en riktig favorit som kommer platsa på min årsbästalista när det är dags för det. Alla som inte har sett den än måste skynda sig för att förstå vad allt handlar om.



Igår var det dags att se The Kingdom. En film som på förhand känns aningen ointressant. Fyra FBI-agenter beger sig till Saudi Arabien för att gripa de ansvariga för ett terrorattetat med båda amerikanska och saudiska döda. I rollerna syns nästan bara kända ansikten - Jamie Foxx, Chris Cooper, Jennifer Garner och Jason Bateman med flera.


Jag trodde att det skulle vara en vanlig amerikansk propagandafilm för kriget mot terrorismen men den visade sig ha ett djup som överraskade. Rekomenderas för alla som gillar filmer som får en att tänka till när eftertexterna börjar rulla. Allt är även kryddat med snygg action och nagelbitarspänning från början till slut.

Förra årets solsken mitt i allt regn var såklart Way Out West i Göteborg. 2008 års festival kommer säkert att bli minst lika bra. Bokade artister so far:

Buraka Som Sistema
Okkervil River
Yeasayer
Håkan Hellström
N.E.R.D.
Sigur Rós
José González
Iron & Wine

Jag såg Beowulf igår - sämsta filmen sedan Guldkompassen om ni frågar mig. Nej, Beowulf förtjänar faktiskt att slippa nämnas i samma mening som Guldkompassen. Men vidare anmärkningsvärd var den inte. Jag förstår inte varför man har gjort så stor grej av att hela filmen är animerad på samma sätt som man gjorde Golum i Sagan om ringen. Allt ser ju ut som ett fult tv-spel.


Nu måste jag snart se en bra film igen så att jag inte helt tappar filmlusten. Filmdöden är nära.

Nu på min morgonpromenad med Snusan lyssnade jag på De La Soul's Greatest Hits-skiva. Det var skönt gung och jag trippade på glada fötter fram genom morgon-Umeå. De souliga beatsen och den avslappnade rappen fick mig att åter fatta tycke för hunden vars spya jag just hade torkat upp från golvet innan jag lämnade lägenheten. Tänk vad musik kan åstadkomma.

Internetsoppan tog en ny vändning igår kväll. Efter ett samtal med supporten och en omstart av modem och router har vi nu fått tillbaka vårat Internet.


Idag ska jag försöka ta tag i lite saker som jag missade att göra förra veckan. Lite mail, lite telefonsamtal... allt är som vanligt på jobbet..

Såg Guldkompassen igår - sämsta filmen sedan Narnia om ni frågar mig. Jag önskar inte ens att min värsta fiende ska behöva se den. Undvik med största möjliga ansträngning! Förresten så har jag ingen värsta fiende. Jag har inte haft det sedan lågstadiet då jag jämt slogs med en kille som hette Ariel.

Fortsättningen på uppkopplingssoppan rullar på. Igår bestämde sig vår Internetlevarantör att helt utesluta oss från allt vad surfande heter. Vi har alltså inget Internet för tillfället. Jag surfar på en "plutt" från grannens trådlösa och förbannar satans Kommunicera (som företaget som inte levererar det Internet vi betalar för heter).

Fredagen blev trevlig. Pappa kom hit, vi käkade, tog några öl och gick på hockey. Björklöven vann mot Malmö efter en riktig kämparinsats. Efter matchen svepte vi två miniflaskor med Jäger var och begav oss till Lottas Krog. Där blev det en Westmalle innan det bar av till Bishops Arms och en röd Chimay. Efter att pappa kommit fram till att det var 90% gubbar på Bishops så gick vi tillbaka till Lottas och jag drack en Newcastle och tuggade i mig en plocktallrik. Kvällen avrundades med en Killkenny innan vi tog en taxi hem. Det var härligt att få ha en machokväll och bara prata hockey, öl och kvinnor med pappa.

Igår var vi på knytkalas/filmkväll. Efter att ha klunkat i mig 3/4 flaska rödvin och ätit mig proppmätt så halvsov jag mig igenom ovan nämnda skitfilm.



Idag har det varit kanonfint väder och familjen gick ut i skogen och drack kaffe ur termos och åt massäck. Snusan sprang runt och jagade pinnar. Nu ligger hon här och snarkar och verkar må gott. Jag önskar att jag var hund och slapp bry mig om något.

Vår internetleveratör har en pott på 24 gb som man får fylla var trettionde dag. Fyller man sin pott för snabbt så får man en varning som följs av ännu en och sen stryper de linan. Vi har nu mottagit så många varningar att de har stryp vår lina ner till modemhastighet. Det går så sakta att jag inte kan ha uppe MSN och det är nästan lönlöst att försöka surfa runt. Därför tvingas jag tjuva uppkoppling från en av grannarna som är så vänliga att inte ha något lösenord på sitt trådlösa. Tack för det! Problemet är bara att nätverket är mycket instabilt och jag får bara upp en "plutt" i signalstyrka.



Detta strul har inneburit att jag inte har kunnat jobba något på förmiddagen idag. Det tar ungefär en timme att kolla mailen. Istället har jag suttit och kollat igenom gamla bilder på datorn, gått en sväng med Snusan och ...nej, det var allt.

Ikväll kommer pappa på besök och då ska vi ta några öl, gå på hockey (Björklöven-Malmö) och sen ta en liten pubrunda. Man to man sådär. Kommer nog bli trevligt. Jag börjar känna mig lite ljusskygg här i lägenheten - det är inte så ofta jag pratar med någon annan än Malin.

Grattis på Alla Hjärtans Dag alla lovers out there.

Sitter på kontoret i Boden och fördriver tiden. Försöker arrangera en marknad, en beachvolleyturnering, ett ungdomarrangemang och en strong man-tävling. Det är många lösa trådar som virvlar runt likt snön som yr utanför fönstret.



Snart ska jag iväg och träffa Bodens Ungdomsråd. Det ska bli spännande att träffa ett gäng driftiga och entusiastiska ungdomar. Själv var jag inte så driftig på den tiden då jag fortfarande var en ungdom. Mötet äger rum på Ungdomens Hus, ett ställe som jag inte har satt min fot på sedan högstadiet. Och då var jag där högst två-tre gånger och spelade lite pingis. Det känns som om jag ska ge mig in i fiendeland.

Efter det blir det hemresa till Umeå igen. Tåg. 3 timmar och 31 minuter igen. Jag får rysningar bara jag tänker på det.

Mer Apekatt. Jag fastnade självklart i mitt lilla Apekattarkiv. Hittade några opublicerade och halvfärdiga artiklar. Jag gillar mina insiktsfulla utläggningar i ämnet Sex.



Såhär skrev jag om porr och prostitution (jag vill varna känsliga läsare som har svårt för det här med sarkasm och ironi och sånt, ni vet):

En gång i tiden när jag var ung, oerfaren och småstadsbitter var jag med och drev en hemsida som hette apekatt.se. På denna sida publicerade jag och min kompisar sarkastiska artiklar om allt från dvärgsex till internetporr till actionräder i Norrbottens inland till kärleksförklaringar av Jean Claude Van Dame. Själv skrev jag mest om sex och fylla och iklädde mig rollen som den småäcklige killen med bristande respekt för kvinnor. Hemsidan blev ganska populär och som mest vill jag minnas att vi hade över 1000 besökare per dag.

Självklart gick vår sarkasm inte hem hos alla och vi mottog hatbrev från såväl Meatloaf-älskare som polisradiolyssnare efter att dessa känt sig kränkta eller påhoppade. Efter gymnasiets slut splittrades det gamla kompisgänget och sidan dog ut. Dock så låg alla de gamla artiklarna uppe i flera år tills en person som omnämndes i en av artiklarna hotade att polisanmäla skribenten och vi såg till att webhotellet tog bort apekatt.se för gott.



Idag är det fem och ett halvt år sedan jag träffade Malin för första gången i fyllan och villan när jag försökte locka in henne till den nattklubb jag arbetade på nere i partyparadiset Magaluf. Detta påminde mig om en artikel som jag skrev för Apekatt innan min avresa ner till soliga Spanien. Och till min stora glädje har jag faktiskt kvar den på min dator. Här följer ett utdrag:


Och lite längre ner står det...


Att jag lyckades fånga Malin och behålla henne i fem och ett halvt år kan verkar smått otroligt efter att ha läst detta. Men det var ju det här med sarkasm och ironi... Ni vet, jag skojjade ju bara, det var ju inte på riktigt. JAG är ju inte sånn. Jag är ju en fin kille. Och det har ju Malin såklart sett.

Vad gör man inte för att få en fin, korrekt och förståelig adress till sin blogg? Det har burit mig emot (?) men nu har jag tillslut tvingats byta från blogspot.com till blogg.se.

Vissa saker är nya, men det mesta kommer vara sig likt. Missa inte de senaste dagarnas uppdateringar på gamla bloggen bara. De är väl värda en genomläsning.

Jag tycker att vi tar och firar adressbytet med en bild!



Förövrigt anser jag att fel låt vann igår.