These are the days

Så, nu är skolan avklarad. Efter två intensiva dagar i Piteå har jag nu gjort bort allt som var tvunget att göras bort. Under min vistelse i staden hann jag med två redovisningar och en helkväll i alkoholens tecken. Redovisningarna gick bra. Alkoholen gick ner.

Morgonen inleddes med att jag vaknade på en soffa, svettandes floder (en mix av extrem hetta och alkohol som pumpade ur porerna). Detta ledde till att jag gick och la mig i ett badkar för att svalka mig. Självklart somnade jag i badkaret och vaknade med händer som hade skrumpnat så mycket att det gjorde ont i flera timmar.

Den här dagen har verkligen varit varm - för varm för min smak. När jag körde hem från Piteå till Boden körde jag hela vägen med alla fyra fönster öppna i bilen. Detta på grund av att AC:n har pajjat. Satana vittu!

Imorgon kommer Malin och Snusan hit. Då blir det holabalo med nationaldagsfirande och Rhapsody In Rock.



Tack och bra!

Nu jävlar... Håll i hatten, kamma luggen, spärra upp ögonlocken, håll andan, putsa kråset.

Jag ska springa Stockholm Marathon 2009! No joke, det är dagens sanning.

Det här är början på en ny epok. Från och med nu och några år framåt ska jag sätta upp tillsynes ouppnåeliga mål och sedan se till att kämpa för att nå dem. Jag börjar med det svåraste - att ta sig från att vara soffpotatis till att bli marathonlöpare på lite mindre än ett år. Jag räknar med att efter att ha lyckats kämpa mig i mål efter dryga fyra mil så kommer ingenting att kännas svårt längre. Året efter blir det Vasaloppet, Vättern runt, Mount Everest, flygcertifikat... You name it, I'll make it typ.

Jag slogs av vilken tillfredställelse det är att utmana sig själv på något som man inte kan eller inte ens varit i närheten av förut. Efter att ha flyttat hemifrån, jobbat på ICA, lärt mig åka snowboard, hoppat bungy jump, backpackat, hoppat fallskärm, forsrännt och så vidare så känns nu marathon som en naturlig fortsättning. Jag ser fram emot att kunna bocka av "Marathonlopp" från min "Att göra innan jag dör"-lista.

Med mig på min utmaning har jag än så länge endast Karl Lager. Efter att ha presenterat idén för Jonny "JJ" Boden a.k.a. Jonas Jonasby a.k.a. Jonas Jonnerby så lät det även som om han skulle kunna tänka sig att delta. Det här kanske kan växa till en liten revolution i kompiskretsen. Alla tränar på sitt håll och så sammanstrålar vi under Stockholm Marathon 2009 och hjälps åt att ta oss runt? Vilka är på? Vilka vågar anta utmaningen? Jag säger som Försvarsmakten - har du vad som krävs?

Idag är det söndag. Idag är också den dagen då jag lämnar Umeå mer eller mindre för gott. Imorgon ska jag jobba i Boden så jag åker upp ikväll. Onsdag och torsdag ska jag göra en avstickare till Piteå och sen är det Boden som gäller hela juni. I juli är det sedan dags att flytta upp till Luleå och påbörja ett nytt kapitel där.

Jag har inte börjat packa än. Malin blev stressad för det. Hon "skulle ha börjat packa för flera dagar sen". Jag funderar på att packa nu när jag har skrivit det här färdigt.

Helgen inleddes på fredagen med strålande sol och en sväng ner till Brännbolsyran. Satans helvete vad många idioter som sprang runt och jagade tennisbollar utklädda till terrorister och lindansösre. Jag har aldrig sett så många slagträn i hela mitt liv.


På kvällen var det grillfest där jag intog såväl öl som wiskey och ...tadam tadam... absint. Gårdagen blev självklart lite segstartad. Sen avslutades den lite segt också. Däremellan hade det också varit lugnt och stilla. Idag har jag hittills hunnit med en tur ner till Nydalasjön och vattnat hunden. Sen blev det lunch i solen med Malin och hennes polare (inte mina polare, hennes).

Nu ska jag duscha, städa, laga mat och packa.  Detta skall göras till tonerna av 70-talssoul från Nigeria.