Bitterheten manifesterad

Arga lappar och skyltar är ett lustigt fenomen. Jag kan inte förstå hur bitter jag skulle behöva bli för att komma på tanken att sätta upp en arg lapp. Vad är det som har gått fel i livet när man orkar lägga ner tid och energi på att skapa en lapp och hänga upp den? Vad och vem är man egentligen bitter på? Jag fotade den här skylten vid en uteplats här i grannskapet.

"Om ni som (har) katt som är ute ofta undrar vart denne gör sina behov så är det på Docentv 317 - på uteplatsen! Ta gärna bort bajset det är lite äckligt! Annars meddelas Lulebo"

Vi ska inte ens gå in på de grammatiska bristerna i denna text. Även om man kan tycka att det vore på sin plats att tänka igenom hur man uttrycker sig när man vill påpeka andras fel och brister. Det är väldigt roligt att det hotas med att Lulebo ska kontaktas. Huuuuga! Vad kommer Lulebo att göra åt saken? Skjuta katten? Det skulle nog vara ett värre brott än bajseriet.

Konstpaus


Källan till det som är jag. Hundsjö.

Fångad i en stormvind

Idag är det 8 plusgrader och solen skiner. Men jag sitter inne. Inte för att jag är slö. Inte för att jag har mycket jobb att göra. Utan för att det blåser så in i satans helvete.

Jag hatar när det blåser. Starka vindar måste vara Guds straff till mänskligheten. Vad har vi gjort för att förtjäna rinnande ögon, omkulvälta träd och motvind? Är det Blondinbellaas fel? Ebba Von Sydows? Eller kanske Melodifestivalens? Hänger allt ihop? Har Världen en gemensam karma? I så fall ska jag byta sida. När det blåser såhär så känns det som om jag bara får ta del av den negativa sidan.


Man kanske skulle reta en dvärg, köpa lite knark eller producera lite nonsenskultur?

Japaner, japaner, överallt japaner!

Rubriken är ett klassiskt citat från en fotbollsmatch mellan Sverige och Japan way back in the days. Nu handlar det här inte om små kvicka fotbollsspelare som överrumplar svenska försvarare likt stidridsflyg som attackerar amerikanska hangarfartyg. Nej, det handlar om japanska artister som översvämmar mitt ITunes-bibliotek.

Jag har den senaste tiden komit i kontakt med en mängd japanska producenter som skapar vacker, melodiös, instrumental hip hop. Jag vet inte om det är en slump, men de har verkligen känsla för melodier de där japanerna. Uyama Hiroto, Waikyoku, Samon Kawamura, Lukid, Kenichiro Nishihara och Awon - alla gör de fantastiskt vacker hip hop. Ofta utan rap, ibland med. Alltid vackert och melodiöst.

Ett smakprov på vad jag talar om får ni här:


Uyama Hiroto - Stratus


Kenichiro Nishihara feat. Substantial - Heart

Japan har länge legat i framkant när det gäller hip hop-kulturen. De har de bästa dansarna och gör de snyggaste kläderna. Här i Sverige har vi sakta börjat förstå att streetkulturen som frodas i Japan ligger långt före vår och att det är mot öst snarare än mot väst vi ska titta för att lära oss om vad som kommer härnäst. Nu håller jag tummarna för att Japan även ska börja erövra den musikaliska scenen här hos oss. Tänk vad mycket vackrare världen skulle kunna bli.

Konstpaus

Någon som bryr sig om hockey? Någon som orkar lyssna på plågsam hårdrock för att uppleva det som en av de bästa spelarna någonsin i Luleå Hockey har gjort under säsongen som gått? Jag kan hursomhelst inte låta bli att posta den här filmen med alla Linus Omarks poäng under säsongen.



Bryr man sig det minsta så är det här poesi. Annars förstår man inte hockey. Och det är ju inget fel med det.

Blir det roligare för att det är en asiat?


Jag vet inte. Men roligt är det.

Nyheter

Nu händer det saker. Helt plötsligt har det börjat ryckas i herr Lindquist från två olika håll - samtidigt! Mina blog skills efterfrågas från såväl Ers Majestät som Vardagsinspektionen och lättsmickrad som man är så har jag inte kunnat tacka nej. Det är dock lite oklart vad jag kommer att skriva om på de olika bloggarna. På Ers Majestät kommer det nog att vara mest upplevelserelaterat. Där blir det inlägg om upplevelseindustrin, recensioner av upplevelser och olika branschnyheter. Vardagsinspektionen ska fungera som någon slags kreativ mötesplats och det betyder ju att jag får skriva om nästan vad jag vill - bara det är kreativt liksom. Får se vad det blir. Men misströsta ej, These are the days kommer att finnas kvar. Bara här kommer jag att skriva om mitt intressanta liv på Porsön med allt vad det innebär.

Jag drömde en dröm

I drömmen fick jag en son.


Nu när jag såg den här bilden slog det mig att om jag hade "gjort" en son i lördags så hade han fått ett sånt där ansiktsuttryck efter mig.

En orgie i Spanien

Rubriken innehåller ett medvetet syftningsfel för att locka alla mina läsare att orka läsa något mer än rubriken för en gångs skull. Kanske lockar det även några nya besökare som gillar att titta på när en grupp spanjorer går loss på varandra. Men nu handlar det här inte om en orgie i sex, utan om en orgie i... Spanien!

Jag har upptäckt det fantastiska Spanien runt med Gwyneth och c/o som går på Kanal 9. Det är verkligen en orgie i dess rätt bemärkelse. Tretton entimmesavsnitt med Gwyneth Paltrow och några kompisar till henne som bilar runt i Spanien och testar olika lokala matspecialiteter. På resan hinner de även med att besöka grisfarmar, ostfabriker och mängder av kyrkor.


Smakprov av "Spain... on the road again" som serien heter i orginal.

Jag har bara sett ett avsnitt men håller som bäst på att ladda ner hela säsongen. Redan efter att ha sett det enda avsnittet började jag skissa på möjliga rutter för en bilresa i norra Spanien. Efter att ha sett hela serien kommer jag att vilja flytta tillbaka till tapaslandet. Om någon annan känner för att kolla in serien så finns det en finfin torrent här.

Upplagt för antiklimax

Ikväll är inte vilken kväll som helst. Det är en kväll som egentligen har alla förutsättningar för att vara en riktigt grym grabbkväll. På TV: Manchester United-Inter och Frölunda-Luleå! Lägg till några familjepizzor, några flak öl samt en överdos med testosteron och du har den optimala grabbkvällen.


Fotboll


+ ishockey


+ pizza


+ öl och snacks


+ testosteron


= en optimal grabbkväll.

Nu blir det tyvärr inget sådant för mig. Jag är hemma hos mamma i Hundsjö och här finns bara en TV, ingen pizzeria och endast bag-in-box-vin. Så jag kommer att få slåss för att få se hockey fram till nio. Klockan nio börjar Greys fucking Anatomy och då är det kört för min del. Möjligheten till rusande testosteron finns dock när jag kommer att bli frustrerad och krossa något med mina bara händer.

Konstpaus


Michaels tröja måste vara den optimala stickade jultröjan. Jag vill ha en sån.

Vem är du, vem är jag?

Vad har jag gemensamt med denna välkammade hockeylirare?


Förutom att vi båda kommer från Boden och numer bor i Luleå så har vi gemensamt att våra föräldrar tyckte att Robin var ett gulligt namn på en bebis. Sen råkade det av en slump falla sig så att vi båda även har föräldrar med efternamnet Lindquist (hans föräldrar heter Lindqvist).

Hade jag fortsatt min blomstrande hockeykarriär i Björns IF hade vi kanske spelat i Luleå Hockey tillsammans idag. Men ödet ville annorlunda. Ödet har dock lite svårt att skilja våra vägar åt och envisas med att dela ut mitt telefonnummer till personer som egentligen vill komma till "Robin Lindqvist, hockeyspelaren!", som en man från Kalix sa när han ringde för att meddela att "min" skoter var klar att hämta nu.

"Hej! Jag heter elias O är nio år.jag bor utanför gävle.jag undrar om jag kan få din autograf? Mitt mobilnummer är 07xxxxxxxxx."

"Tjena Robin! Lycka till idag. Pumpa luften ur dom :). Staffan Rutqvist"


Från och med nu ska jag publicera alla sms jag får som egentligen är avsedda för "Robin Lindqvist, hockeyspelaren!". Vem vet, han kanske brukar läsa min blogg. Vi kanske har fler saker gemensamt. I så fall, Robin, kontakta mig så ska du få telefonnumret till Elias från Gävle så du kan skicka din autograf.

Bästa reklamen ever


Konstpaus

Nya verk av Banksy.





Dagens ism

Om man läser Rocky regelbundet så uppmärksammar man snabbt att alla karaktärer i serien har fått djuriska anleten. Därför är den här strippen något annorlunda.

Klicka på bilden för förstoring.

Karaktären uppe till vänster ser ut som en flicka, alltså en mänsklig varelse (det är sant!). Eftersom karaktärerna bygger på verkliga personer får det iaf mig att fundera på om den där flickan kan ha varit en hund i verkligheten och sedan givits mänsklig form av Kellerman. Jag lärde mig av På Spåret att det heter antropomorfism när man tillskriver djur (eller alla ickemänskliga varelser) mänskliga egenskaper. Är detta ett utslag av antropomorfism? Eller handlar det om någon annan ism?

Sleepwalker pt. 2




RSS 2.0