Jag har listat ut vad som var bra med 2008
Först - skivorna.
Jag anser att 2008 var ett ganska bra skivår. För egen del tog det sig riktigt bra under det sista kvartalet och ungefär två tredjedelar av skivorna nedan har endast funnits i min spellista en kortare tid. Det kan mycket väl vara så att det är därför de har kommit med också. För att på riktigt bedömma en skiva brukar det vara bra att få lite perspektiv. Men men, listor är listor och här är 18 skivor som sticker ut lite extra för mig efter detta år.
1, Raphael Saadiq - The way I see it
Saadiq kom tillbaka efter några års frånvaro och frälste oss med sina gudomliga basgångar och sin fantastiska röst. Jag hade hoppats att det skulle bli bra, men jag kunde inte ana att det skulle bli så bra. Jag kan inte ens peka på någon låt som utmärker sig från mängden - alla låtar är för bra helt enkelt. Allra bäst är de tillsammans, på skiva, om och om och om och om och om igen.
2, Blue Sky Black Death - Jean Grae: The evil jeanius
Blue Sky Black Death är en ny bekantskap för mig. Namnet syftar till ett uttryck som används i fallskärmshopparkretsar (!) och har nåt att göra med liv och död. Duon bakom det udda namnet gjorde årets vackraste hip hop beats och på den här skivan har de låtit Jean Grae lägga ut orden, och som hon gör det. Magiskt!
3, Panacea - A mind on a ship through time
Panacea hade inte bara ett av årets mest spännande skivomslag - de gjorde även en otroligt spännande skiva. Bäst på skivan är Mudgreen som är så bra att jag inte kan sluta lyssna på den.
4, Dela - Changes of atmosphere
Dela är en ytterst skicklig producent som samlade en rad skickliga rappare och gjorde en tillbakalutad historia med mycket substans. Talib Kweli har inte låtit så bra som han gör på Long life sedan Reflection Eternal som kom 2000.
5, Nicolay & Kay - Time:line
För mig kommer den här skivan för alltid vara förknippad med hundpromenader under slaskiga vårdagar i Umeå. Under den där jobbiga årstiden skänkte den oerhört mycket glädje - en glädje som räckte långt in på sommaren och under hösten också.
6, Illa J - Yancey boys
J Dilla's bror plockade upp brorsans skönaste beats från 90-talet och gjorde en riktigt riktigt bra platta med mer sång än rap och framförallt en rejäl dos kvalitet.
7, Q-Tip - The Renaissance
Veteranen från A Tribe Called Quest gjorde ett storstilat återintåg på hip hop-scenen och visade att även gubbar kan leverera. Något man tyvärr inte kan säga om alla. Jag älskar rösten, flowet och musikaliteten.
8, The Streets - Everything is borrowed
Den här skivan tycker jag nog inte är lika bra nu som när jag överöste den med hyllningar under sommarens sista dagar. Men den totala förälskelse som jag hade för Mike Skinner under några soliga septemberveckor tvingar mig att placera den så här pass högt. Den betydde för mycket just då för att ignoreras nu.
9, Al Green - Lay it down
På tal om gubbar. Al Green visade att gammal är äldst. En riktig myspysskiva som passar perfekt i höst- och vintermörkret.
10, Veronica Maggio - Och vinnaren är
Jag ville ta med en svensk skiva på listan också. Juvelen blev en besvikelse. Looptroop också. Afasi & Filthy höll inte i längden. Mapei hann aldrig släppa nåt. Timbuktu var inte ens nära att spelas. Bäst var helt enkelt Snook-Khilens brutta Veronica Maggio. Och vinnaren är innehöll den bästa soulen på svenska som gjorts sen... sen... LeMarc? Trots att flera av låtarna spelades sönder och samman på radio så håller skivan fortfarande nu i december. Det är kvalitet.
Hedervärda omnämnanden:
-The Antidotes - L.A. lights
-Black Milk - Tronic
-Charles Hamilton - The pink lavalamp
-Elzhi - The preface
-Incise - Nobodys story
-Madlib - WLIB AM: King of the wigflip
-Murs - Murs for president
-Reks - Grey hairs
Sådärja. Det var skivorna. Jag tror jag ska återkomma med fler listor. Typ filmerna. Eller händelserna. Maträtterna? Hmmm... Kanske måste bli en mixlista också.
Jag anser att 2008 var ett ganska bra skivår. För egen del tog det sig riktigt bra under det sista kvartalet och ungefär två tredjedelar av skivorna nedan har endast funnits i min spellista en kortare tid. Det kan mycket väl vara så att det är därför de har kommit med också. För att på riktigt bedömma en skiva brukar det vara bra att få lite perspektiv. Men men, listor är listor och här är 18 skivor som sticker ut lite extra för mig efter detta år.
1, Raphael Saadiq - The way I see it
Saadiq kom tillbaka efter några års frånvaro och frälste oss med sina gudomliga basgångar och sin fantastiska röst. Jag hade hoppats att det skulle bli bra, men jag kunde inte ana att det skulle bli så bra. Jag kan inte ens peka på någon låt som utmärker sig från mängden - alla låtar är för bra helt enkelt. Allra bäst är de tillsammans, på skiva, om och om och om och om och om igen.
2, Blue Sky Black Death - Jean Grae: The evil jeanius
Blue Sky Black Death är en ny bekantskap för mig. Namnet syftar till ett uttryck som används i fallskärmshopparkretsar (!) och har nåt att göra med liv och död. Duon bakom det udda namnet gjorde årets vackraste hip hop beats och på den här skivan har de låtit Jean Grae lägga ut orden, och som hon gör det. Magiskt!
3, Panacea - A mind on a ship through time
Panacea - Mudgreen, en av årets bästa låtar.
Panacea hade inte bara ett av årets mest spännande skivomslag - de gjorde även en otroligt spännande skiva. Bäst på skivan är Mudgreen som är så bra att jag inte kan sluta lyssna på den.
4, Dela - Changes of atmosphere
Dela är en ytterst skicklig producent som samlade en rad skickliga rappare och gjorde en tillbakalutad historia med mycket substans. Talib Kweli har inte låtit så bra som han gör på Long life sedan Reflection Eternal som kom 2000.
5, Nicolay & Kay - Time:line
För mig kommer den här skivan för alltid vara förknippad med hundpromenader under slaskiga vårdagar i Umeå. Under den där jobbiga årstiden skänkte den oerhört mycket glädje - en glädje som räckte långt in på sommaren och under hösten också.
6, Illa J - Yancey boys
J Dilla's bror plockade upp brorsans skönaste beats från 90-talet och gjorde en riktigt riktigt bra platta med mer sång än rap och framförallt en rejäl dos kvalitet.
7, Q-Tip - The Renaissance
Veteranen från A Tribe Called Quest gjorde ett storstilat återintåg på hip hop-scenen och visade att även gubbar kan leverera. Något man tyvärr inte kan säga om alla. Jag älskar rösten, flowet och musikaliteten.
8, The Streets - Everything is borrowed
Den här skivan tycker jag nog inte är lika bra nu som när jag överöste den med hyllningar under sommarens sista dagar. Men den totala förälskelse som jag hade för Mike Skinner under några soliga septemberveckor tvingar mig att placera den så här pass högt. Den betydde för mycket just då för att ignoreras nu.
9, Al Green - Lay it down
På tal om gubbar. Al Green visade att gammal är äldst. En riktig myspysskiva som passar perfekt i höst- och vintermörkret.
10, Veronica Maggio - Och vinnaren är
Jag ville ta med en svensk skiva på listan också. Juvelen blev en besvikelse. Looptroop också. Afasi & Filthy höll inte i längden. Mapei hann aldrig släppa nåt. Timbuktu var inte ens nära att spelas. Bäst var helt enkelt Snook-Khilens brutta Veronica Maggio. Och vinnaren är innehöll den bästa soulen på svenska som gjorts sen... sen... LeMarc? Trots att flera av låtarna spelades sönder och samman på radio så håller skivan fortfarande nu i december. Det är kvalitet.
Hedervärda omnämnanden:
-The Antidotes - L.A. lights
-Black Milk - Tronic
-Charles Hamilton - The pink lavalamp
-Elzhi - The preface
-Incise - Nobodys story
-Madlib - WLIB AM: King of the wigflip
-Murs - Murs for president
-Reks - Grey hairs
Sådärja. Det var skivorna. Jag tror jag ska återkomma med fler listor. Typ filmerna. Eller händelserna. Maträtterna? Hmmm... Kanske måste bli en mixlista också.
Kommentarer
Trackback
