Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter

Den här dagen har varit en sådan där dag då man går runt och har Amy Diamond's Thank you i huvudet hela dagen och bara längtar till en annan dag. Ni vet...

Dagens stora utmaning var att gå på återbesök hos tandhygienisten och plocka bort lite tandsten. Väl där råkade jag ut för något ovanligt. Hon kände inte igen mig! Det brukar aldrig hända mig. Detta trots att vi förra gången pratade om dittan och dattan och jag svarade på en enkät och var allmänt charmig. Hon måste ha ett mycket dåligt ansiktsminne. Stackars människan måste vara ansiktsblind. Inte lätt att arbeta med patienter hela dagarna om man är ansiktsblind.

image32

Jag har hela den här terminen haft några uppgifter kvar att fixa i en kurs från i höstas. Dessa har jag nu bestämt mig för att ta tag i och få undangjorda innan nästa läsperiod börjar och jag får en massa nya uppgifter. Målet var att börja idag. Men jag har hittat på så mycket annat viktigt att göra - omstrukturera i garderoben till exempel. Jag tror att jag ska ta påsklovet till att få undan uppgifterna. En varje dag typ.

Snart kommer Malin hem och sen får vi middagsbesök av en kompis som ska flytta från Umeå. Precis som alla andra alltså. Jag börjar också fundera på att flytta från Umeå. Till Luleå kanske. Eller Örebro. Eller Göteborg - Sveriges framsida. Boden? Näää. Kanske Karlstad, det ska vara fint och trevligt. Inte Stockholm i alla fall. Malmö vore kanske nåt? Hetast just nu känns Luleå med jobb inom den extremt expansiva turistnäringen i Boden. Chefsjobb. Med mycket ansvar. Och bra betalt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0