These are the days

När man går ensam i skogen och man är omgiven av snötyngda träd och total tystnad - då är det lätt hänt att man börjar fantisera och drömma sig bort. Jag drömmer mig gärna bort till barndomen då jag och mina kompisar kunde spendera hela dagar i skogen och "leka krig". Jag måste erkänna att det har hänt att jag har gått ner på knä när jag har hört att en gren bryts eller att en hund skäller på avstånd. Väl på knä har jag viskat till Snusan att komma och så har vi båda suttit helt stilla och lyssnat och tittat efter "fienden". Jag tror inte att Snusan förstår riktigt vad som försegår i mitt huvud men hon brukar vara med på spaningsleken. När jag känner mig allt för mycket som Leonardo Di Caprio's karaktär i The Beach så brukar jag sedan gå vidare.


Idag lekte jag inte soldat, spanare eller krypskytt. Idag gick jag bara och fabulerade ihop en massa coola konversationer i en cool film som jag kom på. Jag tror att jag blev inspirerad av mitt möte med en blivande manusförfattare i lördags. En av killarna som var med på vår pubrunda pluggade nämligen till manusförfattare. Det är nästan coolare än att plugga till Upplevelseproducent. Filmen som jag skapade i mitt huvud skulle heta The Good Guy och utspela sig i New York i början av 1900-talet. Huvudkaraktären skulle vara en svensk imigrant som kommer i kontakt med den irländska maffian. Han skulle vara hård, rakryggad, ärlig och respektabel. Han skulle inte vilja ha något med kriminalitet att göra men han skulle tvingas in i maffians värld genom sina kontakter och genom att han själv hamnade i knipa. Nej, nu ska jag inte sälja hela storyn. Coming to a cinema near you Christmas 2015 typ.