These are the days

Jag kom på att alla kanske inte vet hur min tomtemössa med flätor ser ut. Och de som vet hur den ser ut vill jag glädja än en gång (ett sånt här inlägg postade jag förra året också).

Dagen innan första advent idag. Detta firar vi med att julpynta, dricka glögg och äta pepparkakor. Jag har på mig min fina tomtemössa med inbygda flätor, Snusan har fått på sig en fin röd scarf och Malin har klätt ut sig som tjejen på bilden från tidigare inlägg.

Igår var det basket. Plannja vann i sista sekunden. Det var så spännande att jag knappt kunde gå när jag skulle ut ur sporthallen. Mina ben var som spaghetti av all adrenalin. Efter matchen blev jag inbjuden på en kall en och lite musiklyssnande hos Max. Ölen blev en Gin och Tonic som blev en till Gin och Tonic som blev utgång på Chill Out på Kaffelino. där hann jag med en öl till innan tröttheten gjorde sig påmind och jag tog en nattbuss hem till en sovande Malin. Väl i sängen dröjde det ett bra tag innan jag kunde somna. Det är så typiskt. Jag hade varit uppe från 06.15 och vid 02.30 hade kroppen gått in i ett slags "okej, jag förstår att jag inte kommer få sova någonsin igen så jag håller mig vaken"-läge.

Nu är jag dock utvilad och ser fram emot lite julmys. Ikväll blir det blueskväll med Erik Lund Band och efter det releasefest för Movits! nya skyva på Delux.

Imorgon fortsätter julmyset med julsöndag på stan. Förmodligen blir det då mer glögg och pepparkakor. Nu börjar överdoseringen av julen. Men jag gillar det. Den här årstiden hade varit satans pissig om det inte hade varit en högtidstid.

Jag kom just in från morgonpromenaden med hunden. På min promenad mötte jag ett par - han svensk, hon av sydostasiatiskt ursprung. Hon hade ett blåmärke som täckte nästan hela hennes vänstra kind. Hon mötte min blick och hennes ögon sa "Se mig, hjälp mig!". Självklart uppfattade inte min hjärna vad det var som utspelade sig framför mig förän situationen och paret hade passerat. Då insåg jag att hennes blick just hade bekräftat alla mina fördommar om män med kvinnor från t.ex. Thailand. Jag vände mig om för att söka någon bekräftelse på mina misstankar men då försvann paret runt ett hörn. Kvar stod jag och funderade vad jag kunde ha gjort. Vad gör man? Vad kan man göra? Är det vid sådana tillfällen som man ska visa civilkurage? Sånt här får man aldrig lära sig om i skolan.

Nu på lördag kommer jag och Malin att hålla öppet hus mellan 14 och 17. Tanken är att lägenheten skall fyllas av dofter, ljud och smaker som hör julen till. Jag har skapat ett litet Facebook-event och bjudit in de som bor i Luleå. Med tanke på uppslutningen på min födelsedag så räknar jag nämligen med att ett mycket litet fåtal (läs:ingen) skulle orka färdas någon längre sträcka för lite eftermiddagshäng med jultema på Porsön. Fast jag kan ju ha fel. Så jag tänkte att jag skriver det här också.

Snön ligger vit på taken, till och med Robin är vaken.

Jag har inte riktigt kommit igång med dagen ännu. Vaknade klockan åtta, insåg att jag ska vara uppe lite längre än vanligt ikväll, sov till tjugo i nio. Sen har jag läst tidningarna på nätet, ätit frukost, matat hunden och utfört morgonrutionerna på toaletten. Det kan låta som att jag har hunnit med en hel del. Men det är en falsk tolkning av verkligheten.

Som sagt - snön ligger vit på taken. Jag skulle uppskatta att det har kommit några centimeter snö nu på morgonen. Vintern gör sitt intåg även här i Luleå! Kallt har det varit ett tag, men snön har inte kommit förän nu.

Idag kommer Malins bror på besök från Stockholm. Så, i helgen får vi chansen att visa upp Luleå från sin bästa sida. Planen är att hinna med fika på stan, pubrunda, besök i Gammelstad och partykväll. I den ordningen ungefär.

Jag har åkt Boden för att hjälpa till och passa mammas hundar idag. Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och skrivkramp. Jag försöker formulera frågor till en kvalitativ intervju som ska behandla "meningsfulla upplevelser". Typ "Kan du berätta om ditt livs mest meningsfulla upplevelse?". Jag känner mig dock låst av att det i uppgiften står att vi skall utgå från litteratur i ämnet "kvalitativa intervjuer". Jag hatar när man ska utgå från litteratur, fakta, teori eller vad det nu må vara. Allt måste alltid motiveras och man måste alltid kunna svara på frågan "Varför gjorde du så?". Varför?

Igår testade jag och Malin en studentproducerad upplevelse. Philm är en studentförening med en filmprojektor och ett suroundsystem. De säljer godis och visar film - eller philm som de själva kallar det. Kvaliteten på helhetsupplevelsen kan diskuteras. Men priset  (100 kr för 4 philmer) är inte så mycket att orera över.


Igår visade de Kautokeino-upproret. Jag har länge velat se en film som handlar om samer. Jag vet inte riktigt varför - men jag har liksom gått runt och tänkt att även vår ursprungsbefolkning förtjänar att glorifieras på vita duken. Kautokeino-upproret behandlar en tragisk händelse i den lilla byn Kautokeino i Nordnorge. Som lekman i ämnet uppfattade jag skildringen av samernas liv som mycket trovärdig. Jag lärde mig nog mer om hur samerna levde förr i tiden av den här filmen än av en hel dags besök på Ajité (samiskt museum i Jokkmokk). Förutom tre animerade vargar var allt i filmen  dessutom otroligt vackert. Självklart innehöll den vissa fåninga dialoger och en hel del överspel av svenska storheter som Mikael Persbrant och Michael Nyqvist. Men den gripande storyn och det vackra fotot överväger detta och jag måste säga att Kautokeino-upproret innehåller fler kvaliteter än svagheter.

Snart kommer filmen om Notorious B.I.G.'s mytomspunna liv - Notorious. Trailern känns lite sådär. Jag får inte direkt Walk The Line- eller Ray-känslor. Vi får väl se. Sånna här filmprojekt brukar ju rendera en massa priser om de är välgjorda. En Oscar för bästa manliga huvudroll kanske?

I lördags klädde jag upp mig och umgicks med familjen på mammas promovering. Promovering är när ett universitet har sin "akademiska högtid". D.v.s. doktorander blir doktorer, doktorer blir professorer, hedersdoktorer utnämns och stipendier delas ut. Mamma blev doktor - något som jag också KAN bli enligt alla mysfulla tanter som kom fram, nöp mig i kinden och pratade om universitetets gamla rektor (min mormor) och hur mamma går i hennes fotspår. En tradition som alltså jag eller lillasyster borde föra vidare. Och med min stundande magisterexamen så är jag alltså den som ligger närmast en akademisk karriär.

Det var pompa, ståt och sociala regler. Det är så otroligt roligt när allt är sådär fisförnämnt viktigt och så går något snett. Jag höll på att kissa på mig av skratt vid flera tillfällen - en flaggpojke tappade en flagga, någon gjorde något i fel ordning, någon tappade sin doktorshatt. Det låter kanske inte så kul. Men det är det. Särskillt eftersom det enda ALLA tänker på är "jag får inte göra något fel, jag får inte göra något fel, jag får inte göra något fel...". Efter ceremonin var det middag och unerhållning. Lyckligtvis har akademiker ingenting emot alkohol. Det serverades fördrink, vitt vin, rött vin x 2 och portvin. Dessutom intogs lite olika drinkar, shots, apertiffer och öl. Det är ganska kul att vara full i kostym.


Just nu borde jag läsa en artikel och en bok istället för att skriva det här. De nya kurserna är krävande. "Det krävs 400 timmar för att klara de här två kurserna. Se till att skriva in dem i era allmanackor redan nu" sa vår lärare. Hittills idag har jag lagt typ två timmar på en artikel och inte ens kommit halvvägs. Undrar hur många timmar som kommer att krävas för att jag ska klara de här kurserna? Undrar hur många timmar som skulle krävas för att jag skulle få en doktorshatt?

Det här var roligt på ett obehagligt sätt. Jag skrattade och rynkade på näsan samtidigt.

Det är lustigt det här med besök på bloggen. Det pendlar mellan 10 och 4 unika besökare varje dag. Men det hänger inte samman med när jag uppdaterar eller inte. Jag undrar vad det hänger samman med. Jag undrar om jag skulle få fler besökare om jag skrev om sex, kändisar eller kläder. Jag undrar om jag kommer få fler besökare bara för att orden sex, kändisar och kläder förekommer två gånger vardera i det här inlägget.

Igår blev köket och sovrummet färdigtapetserat. Malin poängterade att det här var första gången vi har fått välja tapeter själva i en lägenhet. Sen sa hon "Konstigt att man får sätta in en fondvägg egentligen. Jag menar, den där är ju inte särskilt diskret". Med tanke på att det är jag som valt tapeterna så vet jag inte hur jag ska tolka det.

Nackdelen med att tapetsera är att alla oomtapetserade rum ser så tråkiga ut. Våra tapeter är väldigt 98-99 typ. Arbetsrummet kommer nu vara det mest eftersatta rummet. Det kanske inte är så smart egentligen. Det är ju där inne som man ska vara som mest kreativ. Vi får ta och fixa det när pengarna börjar flöda in.

Idag har jag fixat ett forskarrum på universitet här i Luleå. Det är ett litet hål i väggen med ett litet skrivbord, en stol och en vägghylla som har ramlat ner. Det ska bli min borg under våren när D-uppsatsen skall författas. Jag tänkte ta dit mina böcker, lite pärmar, en kaffebryggare, och min dator. Det blir mitt första egna kontor. Man rör sig sakta men säkert uppåt på samhällsstegen. Det börjar med ett forskarrum utan fönster och slutar med stående ovationer och hedersomnämnanden. Jag kan se det framför mig.

It's been a long week. Förra veckan var en sån där veckan... Ni vet sådana som kommer då och då. Jag hade två rapporter att skriva, två redovisningar att genomföra, ett PM att formulera och en bokreflektion att ljuga ihop. Dessutom kom Malins syster med man och två barn i torsdags och stannade till igår. Och just när de hade åkt så kom en målare som ska tapetsera vår lägenhet den här veckan. Han började med köket och sovrummet. Så nu står alla möbler i vardagsrummet och jag och Malin sover på en madrass i arbetsrummet. Allt är lite uppochner om man säger som så.