Tidskrävande förväntningar

I lördags klädde jag upp mig och umgicks med familjen på mammas promovering. Promovering är när ett universitet har sin "akademiska högtid". D.v.s. doktorander blir doktorer, doktorer blir professorer, hedersdoktorer utnämns och stipendier delas ut. Mamma blev doktor - något som jag också KAN bli enligt alla mysfulla tanter som kom fram, nöp mig i kinden och pratade om universitetets gamla rektor (min mormor) och hur mamma går i hennes fotspår. En tradition som alltså jag eller lillasyster borde föra vidare. Och med min stundande magisterexamen så är jag alltså den som ligger närmast en akademisk karriär.

Det var pompa, ståt och sociala regler. Det är så otroligt roligt när allt är sådär fisförnämnt viktigt och så går något snett. Jag höll på att kissa på mig av skratt vid flera tillfällen - en flaggpojke tappade en flagga, någon gjorde något i fel ordning, någon tappade sin doktorshatt. Det låter kanske inte så kul. Men det är det. Särskillt eftersom det enda ALLA tänker på är "jag får inte göra något fel, jag får inte göra något fel, jag får inte göra något fel...". Efter ceremonin var det middag och unerhållning. Lyckligtvis har akademiker ingenting emot alkohol. Det serverades fördrink, vitt vin, rött vin x 2 och portvin. Dessutom intogs lite olika drinkar, shots, apertiffer och öl. Det är ganska kul att vara full i kostym.

Pompa och ståt

Just nu borde jag läsa en artikel och en bok istället för att skriva det här. De nya kurserna är krävande. "Det krävs 400 timmar för att klara de här två kurserna. Se till att skriva in dem i era allmanackor redan nu" sa vår lärare. Hittills idag har jag lagt typ två timmar på en artikel och inte ens kommit halvvägs. Undrar hur många timmar som kommer att krävas för att jag ska klara de här kurserna? Undrar hur många timmar som skulle krävas för att jag skulle få en doktorshatt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0