Attans!
Jag vet inte varför - men i mina pessimistiska stunder brukar jag se på tillvaron som en väntan på att nästa tråkighet ska inträffa. Det känns ofta som om livet rullar på i sakta gemak tills plötsligt något händer. Antingen kan det vara personligt, typ någon dör, någon blir sjuk, någon gör slut... Eller så kan det vara mer globalt, typ finanskris, Estonia, 11:e september, Tsunamin... Idag hände en sån där sak. Den hörde till kategorin personligt.
Jag stukade foten.
Att stuka foten är ungefär som att halka och slå sig på vintern. Den första tanken som slår en är "Vad hände? Jag är inte en sån som...". Men idag blev jag en sån som trampar snett och stukar foten. Attans!
Jag har inte tid med sån skit. Jag är ju The Marathon Man!
Oturssteget inträffade i gryningen när jag var ute på skogspromenad med Snusan. Solen hade inte gått upp och det var svårt att se var jag satte fötterna. Så, plötsligt, var där en grop. Jag såg inte gropen. Min högra fot klev i den och vreds snett. "Klick" sa det. Ungefär som när man knakar med fingrarna. En högt och tydligt "klick".
Som tur var kunde jag stödja på foten och fortsatte min skogspromenad. Sen har jag gått på foten hela dagen i skolan också. Nu när jag kom hem och tittade på den så såg jag att knölen på utsidan av foten är dubbelt så stor som den ska vara. Dessutom är den röd och lite blå-lila.
Attans!
Jag stukade foten.
Att stuka foten är ungefär som att halka och slå sig på vintern. Den första tanken som slår en är "Vad hände? Jag är inte en sån som...". Men idag blev jag en sån som trampar snett och stukar foten. Attans!
Jag har inte tid med sån skit. Jag är ju The Marathon Man!
Oturssteget inträffade i gryningen när jag var ute på skogspromenad med Snusan. Solen hade inte gått upp och det var svårt att se var jag satte fötterna. Så, plötsligt, var där en grop. Jag såg inte gropen. Min högra fot klev i den och vreds snett. "Klick" sa det. Ungefär som när man knakar med fingrarna. En högt och tydligt "klick".
Som tur var kunde jag stödja på foten och fortsatte min skogspromenad. Sen har jag gått på foten hela dagen i skolan också. Nu när jag kom hem och tittade på den så såg jag att knölen på utsidan av foten är dubbelt så stor som den ska vara. Dessutom är den röd och lite blå-lila.
Attans!
Kommentarer
Postat av: Niklas
Nej! Jag har sträckt ledbandet en gång, det är väl typ samma sak fast ännu värre. Fick gå med kryckor i två veckor för att jag inte kunde stödja på foten. Fördelen är att jag nu aldrig kan vricka eller stuka den foten, nackdelen är att jag inte har någon vidare styrka i den heller.
Trackback
