These are the days

Jag och Mike Skinner a.k.a. The Streets inledde ett passionerat förhållande för cirka fem år sedan. Då hette skivan Original Pirate Material, jag bodde i min första egna lägenhet med utsikt mot slottet i Örebro, Malin var en relativt ny förälskelse, solen sken, jag jobbade på IKEA, livet kändes stort och spännande. The Streets var den periodens soundtrack och jag kan nog de flesta texterna från det albumet utantill.

Sedan kom nya tider, nya upplevelser och två skivor till - A Grand Don't Come For Free och The Hardest Way To Make An Easy Living. Jag lyssnade men blev lite besviken båda gångerna.

När jag bodde i Spanien lärde jag känna en kille som kom från samma delar av London som Mike Skinner och som hade samma sköna dialekt. Han hade dock aldrig hört någon av nämnda skivor och jag erbjöd honom att låna och lyssna på mina. Det skulle visa sig bli en vändpunkt i mitt och Mikes förhållande. Wes - som den glade engelsmannen hette - lyckades tappa bort alla mina skivor. Kvar fanns bara fordralen och minnena.

Åren gick och jag tänkte då och då på det som varit och hur mycket jag saknade det.

Så, för någon vecka sedan hörde jag i förbifarten en bekant röst på radion. "Har The Streets släppt nytt?" undrade jag nyfiket. Ja, var det svar jag fick från Youtube.

Första lyssningarna var med viss skepsism. Det skulle krävas en bussresa från Piteå, sol och ett glatt humör för att tända gnista igen. Det var i söndags och jag lyssnade ungefär 10 varv på Everything Is Borrowed den dagen. Sedan dess har den snurrat idogt här på Porsön. The Streets har gjort en av årets bästa skivor so far! Gammal kärlek rostar aldrig och jag svävar på moln.