These are the days

Idag är det fredag. Äntligen! Nu kan jag snart göra ingenting med gott samvete. Den här veckan har varit en riktig mellanvecka där ingenting har blivit gjort i väntan på att saker och ting ska börja hända. Jag köpte en bok som heter Få det gjort - Svart bälte i vardagseffektivitet. Har hunnit bläddra lite i den och den verkar bra och lärorik. Författaren är expert på att effektivisera arbetsplatser och coacha chefer så att de får ordning på sitt arbete och därmed får mer gjort med mindre ansträngning. Problemet är bara att jag inte vet när jag ska komma mig för att läsa den.


Inatt kom Malin hem. Hon stannar till söndag då hon flyger ner till Kalmar igen. Idag kommer också hennes pappa upp och hälsar på. Så helgen kommer att späckas med turistande i vintrigt vackra Luleå. Imorgon är planen till exempel att åka ut i skärgården på de upplogade isvägarna. Det låter som goda förutsättningar för en meningsfulla turistupplevelser det.

Idag skiner solen och det är bara någon grad kallt. Vårvintern har med andra ord kommit till Luleå. För att fira detta skottade och sopade jag nyss bort all snö från balkongen. Planen är att kunna sitta där ute med en bok och en kopp kaffe för att få lite färg och fräknar i ansiktet. Nu väntar jag bara på att solen ska ta sig runt husknuten.

Om det är fint väder idag så var det raka motsatsen igår. Tog några bilder på kvällspromenaden med Snusan.

Jag satt och letade lite videos med K'naan på Youtube och hittade en intervju där han berättar om sin första video som spelades in i Somalia.

Tur att det finns ett jobb för alla. Haha!
 

Om man slår ihop mitt totala musiklyssnade under 2007 och 2008 så fick K'naan - Dusty Foot Philosopher överlägset mest uppmärksamhet. Om ni har sovit på den är det hög tid att kolla upp! För nu har nämligen uppföljaren Troubadour kommit. Och jag som just skrev att det här inte är en musikblogg. Fuck that!

K'naan bor i USA och är flykting från Somalia. Hans texter behandlar framförallt de politiska och sociala problem som hans hemland lider av. Från What's hardcore?

Heath vann bästa manliga biroll inatt. Men det sket jag i. Jag njöt gott av en tiotimmarsnatt i sängen. Jag vaknade upp till ett rejält snöoväder och har just kommit in från 45 minuters pulsande i snön. Finns det då något bättre än att brygga en kopp kaffe, plocka fram en Ballerina Choko och slå på lite skön musik? Kaffe och kaka hör verkligen till några av livets största njutningar.


Den sköna musiken som jag spelar är Move.Meant - Meant to Move som jag inte visste något om när jag laddade ner och som jag fortfarande inte vet någonting om. Eftersom det här inte är en musikblogg så orkar jag heller inte wika fram någon info. Man jag kan rekomendera den. Dessutom har den ett fint omslag.

Om jag var lite trött och sliten igår så är det ingenting mot vad jag är idag. Medicinen mot gårdagens seghet blev nämligen öl, whiskey och vin. Jag somnade vid fem i morse på en soffa i Bergviken. Klockan nio vaknade jag och gick in till stan och tog en buss hem. Dagen känns som en blandning mellan vaket och sovande tillstånd. Imorgon kommer allt som har hänt idag att kännas som en dröm. Som det här till exempel:

Klockan är tolv och det är fortfarande morgon för mig. Det beror på att jag vaknade lite sent vilket beror på att jag kom hem lite sent inatt. Ett visst mått av alkoholpåverkan spelar även en roll i samanhanget. Jag har dock börjat må lite bättre efter att ha utfört fyra av fem steg i Robins Five Steps To A Happy Day After - äta, dricka, runka, skita och duscha.

Tack vare Andreas vet jag nu vad jag ska köpa till Malin nästa gång det är dags att köpa något till Malin.

Dagens konstpaus innehåller delar av den franske utomhuskonstnären JR's verk 28 Milimeter: Women som på dessa bilder syns från Google Earth.

För att utveckla mitt bloggande ska jag nu testa det här med kategorier ocn Pingback (vad det nu är). Jag ska noga följa utvecklingen på besöksloggen och se om det blir något ökning från och med dagens datum.

Jag vet att det är fantasilöst att publicera Rocky-strippar men Ibland tror jag att Kellerman ritar och skriver om mitt liv.

Jag har länge vetat att jag inte är någon ensamvarg. Jag har helt enkelt problem med att vara själv. Jag har aldrig förstått grejen med att vara för sig själv. Om jag fick välja skulle jag omge mig med människor dagarna i ända.


En negativ aspekt av denna sociala törst är att jag arbetar ganska dåligt på egen hand också. Jag behöver jobba i team för att känna mig riktigt inspirerad och tycka att det är roligt med arbete. Av den här anledningen går mitt uppsatsskrivande tämligen dåligt just nu. Idag är tredje dagen i rad som jag gör nästan ingenting. Som det lärarbarn jag är så har jag dock förstånd att vara en ögontjänare och få det att se ut som om jag gör något. Därför har de här tre dagarnas arbete bestått i att maila till min handledare - välformulerade och kloka mail så hon ska tro att jag arbetar.

Vad gör jag om dagarna då? Går promenader med hunden, vattnar blommor, diskar, sorterar vantar och mössor så att hatthyllan ska se finare ut, städar, spelar innebandy med hunden, skapar spellistor i ITunes, äter, läser bloggar, kollar mailen och Facebook och läser morgontidningen. Jag kanske skulle ha lagt in alla de där sakerna i min tidsplan till D-uppsatsen så min handledare förstår vilket arbete jag lägger ner när jag påstår att jag reflekterar och planerar.

Oavsett vad man tycker om Kanye West, autotune och starka färger så är Welcome to Heartbreak en bra låt med en ganska snygg video. Den här låten blöder verkligen smärta och Kanye lyckas förmedla sin sorg på ett sätt som iallafall jag inte kan värja mig från.

Jag brukar säga att en av mina sämsta egenskaper är att jag är ostrukturerad. Ändå kan jag sitta i flera dygn och ladda ner omslag och ordna i ITunes. Igår satt jag hela dagen och ändrade strukturen i mitt PM som har deadline på söndag. Jag borde egentligen ha jobbat med de avsnitt som behöver fördjupas innan dess. Men jag var inte riktigt nöjd med strukturen och det ledde till att jag ändrade allt. Jag fick dessutom ett "slaskdokument" med tre sidor överbliven text från den förra versionen. Jag vet inte, men att hålla på sådär känns ganska strukturorienterat. Jag kanske inte är så ostrukturerad iallafall.


Under ledarskapsutbildningen jag gick förra helgen fick vi lära oss att utveckla våra positiva sidor och låta bli att lägga energi på våra negativa sidor. Man ska vara medveten om dem och ödmjuk inför dem, men man ska inte ödsla tid och pengar på att bli bra på dem. Istället ska man omge sig med andra människor som är naturligt duktiga på det man själv inte är bra på. Många av oss går säkert runt och tänker "jag måste bli bättre på det och det och det... sen kan jag våga ta steget och göra det jag vill". Vi fick lära oss att man ska släppa allt fokus på det negativa, för man kommer ändå alltid att hitta nya saker hos sig själv som man inte är nöjd med. Och om man hela tiden känner att man måste bli bättre på de sakerna, då kommer man aldrig någonstanns. Summa summarum - skaffa en nisch, bli riktigt bra på den och låt andra sköta sånt som du inte kan.

Så, nu har alla som läser min blogg för att lära sig något viktigt om livet fått lite vatten på kvarnen. Ha en trevlig fredag!

Självklart missade jag Grammygalan. Kanske går att ladda ner och se den i efterhand? Coolt framträdande här med M.I.A, Kanye West, Jay-Z, T.I. och Lil Wayne - Swagger Like Us.

I helgen har jag gått en ledarskapsutbildning som arrangerades av Rotary. Det var jag och cirka 25 andra i åldrarna 20-30 med ledaregenskaper. Det var föreläsningar, work shops och middag. Nu har jag ett fint diplom att sätta på väggen i mitt framtida kontor. Desutom har jag fått en massa nya personer att adda på Facebook. Den första uppgiften vi fick var att presentera oss och då fick vi se den här filmen "för att sätta ribban".

Inte är vi många som bor kvar i Norrbotten. Nästan hela det gamla kompisgänget har flytt till varmare breddgrader och spridits vind för våg. Själv har jag varit runt, sett världen och kommit hem igen. Nu verkar det dock som om mina dagar på mammas gata är räknade. Malin har fått ett jobb i Kalmar och kommer att åka ner dit för att jobba i åtta månader. Som det ser ut nu kommer jag att stanna här i Luleå och skriva färdig min D-uppsats. Sen får vi se vad som händer till sommaren. Det troliga är att vi söker oss neråt mot någon större stad med bättre arbetsmöjligheter. Det var ett tag nära att det blev Malmö men det blev Kalmar. KALMAR! Fucking Kalmar med 35000 innevånare, Ölandsbron och ett nybygt IKEA-varuhus. Jag skulle inte tro att vi kommer att bli kvar där efter att Malins vikariat går ut. Men Luleå och Norrbotten känns inte särskillt hett just nu. Det är lite synd för vi trivs här och hade gärna stannat ett tag till. Nu kan jag snart också ansluta mig till Norrbottens förlorade generation.

Nu har N.A.S.A.'s The Spirit of Apollo kommit ut och det är en intressant uppsättning gästartister som trängs på albumets 17 spår. Eller vad sägs om George Clinton, Tom Waits, Kanye West, M.I.A, Method Man, Seu Jorge, Lykke Li, Ol' Dirty Bastard, The Cool Kids och Chuck D för att nämna några? N.A.S.A. själva är två vita DJ's som uppenbarligen har ohälsosamt många coola polare. Musiken är en mix av brasiliansk funk, hip hop och elektropop.

Nu är jag hemma igen och det innebär att bloggen återfår liv och lust.

Det är någonting som är roligt med bilden som är högst upp i den här artikeln på Naturens bästa's hemsida.