These are the days

Om jag lägger rätt (?) sida till så kan jag vara ganska gnällig. De senaste dagarna har jag varit gnällig. Otroligt gnällig. Anledningen är att jag har varit och fortfarande är sjuk. Mina bihålor har svullnat upp och hänger ner nedanför ögonen. Min hals känns som om jag har svalt tusen bitar krossat glas doppade i syra. Jag svettas fast jag fryser. Jag har ont överallt - till och med i tårna. Mina ögon rinner. Jag har lock för öronen. Mina leder värker. Min näsa rinner samtidigt som den är täpp. Trots allt detta har jag varit tvungen att vara i skolan två dagar den här veckan. Ingen normal människa hade lämnat sängen. Men jag. Jag kämpade mot svettattacker, huvudvärk och rethosa. Jag satt och lyssnade på oändligt dravell om metodologiska ansatser och vetenskapsteoretiska utgångspunkter tills mina öron blödde och min livslust var ickeexisterande. Alternativet hade nämligen varit att läsa alla i klassens texter och lämna respons på dessa. Ingen sjukdom i världen kunde vara värre än det grymma straffet.

Imorgon är det skola igen.