These are the days

I lördags klädde jag upp mig och umgicks med familjen på mammas promovering. Promovering är när ett universitet har sin "akademiska högtid". D.v.s. doktorander blir doktorer, doktorer blir professorer, hedersdoktorer utnämns och stipendier delas ut. Mamma blev doktor - något som jag också KAN bli enligt alla mysfulla tanter som kom fram, nöp mig i kinden och pratade om universitetets gamla rektor (min mormor) och hur mamma går i hennes fotspår. En tradition som alltså jag eller lillasyster borde föra vidare. Och med min stundande magisterexamen så är jag alltså den som ligger närmast en akademisk karriär.

Det var pompa, ståt och sociala regler. Det är så otroligt roligt när allt är sådär fisförnämnt viktigt och så går något snett. Jag höll på att kissa på mig av skratt vid flera tillfällen - en flaggpojke tappade en flagga, någon gjorde något i fel ordning, någon tappade sin doktorshatt. Det låter kanske inte så kul. Men det är det. Särskillt eftersom det enda ALLA tänker på är "jag får inte göra något fel, jag får inte göra något fel, jag får inte göra något fel...". Efter ceremonin var det middag och unerhållning. Lyckligtvis har akademiker ingenting emot alkohol. Det serverades fördrink, vitt vin, rött vin x 2 och portvin. Dessutom intogs lite olika drinkar, shots, apertiffer och öl. Det är ganska kul att vara full i kostym.


Just nu borde jag läsa en artikel och en bok istället för att skriva det här. De nya kurserna är krävande. "Det krävs 400 timmar för att klara de här två kurserna. Se till att skriva in dem i era allmanackor redan nu" sa vår lärare. Hittills idag har jag lagt typ två timmar på en artikel och inte ens kommit halvvägs. Undrar hur många timmar som kommer att krävas för att jag ska klara de här kurserna? Undrar hur många timmar som skulle krävas för att jag skulle få en doktorshatt?

Det här var roligt på ett obehagligt sätt. Jag skrattade och rynkade på näsan samtidigt.

Det är lustigt det här med besök på bloggen. Det pendlar mellan 10 och 4 unika besökare varje dag. Men det hänger inte samman med när jag uppdaterar eller inte. Jag undrar vad det hänger samman med. Jag undrar om jag skulle få fler besökare om jag skrev om sex, kändisar eller kläder. Jag undrar om jag kommer få fler besökare bara för att orden sex, kändisar och kläder förekommer två gånger vardera i det här inlägget.

Igår blev köket och sovrummet färdigtapetserat. Malin poängterade att det här var första gången vi har fått välja tapeter själva i en lägenhet. Sen sa hon "Konstigt att man får sätta in en fondvägg egentligen. Jag menar, den där är ju inte särskilt diskret". Med tanke på att det är jag som valt tapeterna så vet jag inte hur jag ska tolka det.

Nackdelen med att tapetsera är att alla oomtapetserade rum ser så tråkiga ut. Våra tapeter är väldigt 98-99 typ. Arbetsrummet kommer nu vara det mest eftersatta rummet. Det kanske inte är så smart egentligen. Det är ju där inne som man ska vara som mest kreativ. Vi får ta och fixa det när pengarna börjar flöda in.

Idag har jag fixat ett forskarrum på universitet här i Luleå. Det är ett litet hål i väggen med ett litet skrivbord, en stol och en vägghylla som har ramlat ner. Det ska bli min borg under våren när D-uppsatsen skall författas. Jag tänkte ta dit mina böcker, lite pärmar, en kaffebryggare, och min dator. Det blir mitt första egna kontor. Man rör sig sakta men säkert uppåt på samhällsstegen. Det börjar med ett forskarrum utan fönster och slutar med stående ovationer och hedersomnämnanden. Jag kan se det framför mig.

It's been a long week. Förra veckan var en sån där veckan... Ni vet sådana som kommer då och då. Jag hade två rapporter att skriva, två redovisningar att genomföra, ett PM att formulera och en bokreflektion att ljuga ihop. Dessutom kom Malins syster med man och två barn i torsdags och stannade till igår. Och just när de hade åkt så kom en målare som ska tapetsera vår lägenhet den här veckan. Han började med köket och sovrummet. Så nu står alla möbler i vardagsrummet och jag och Malin sover på en madrass i arbetsrummet. Allt är lite uppochner om man säger som så.

Den här veckan är intensiv. Mycket intensiv. Efter tre dagars plugg har jag nu "bara" kvar att skriva en rapport och en litteraturreflektion till på fredag. Och imorgon kommer Malins syster med man och två barn. Fullt hus med andra ord.

Det blir nog bra det här. Det värsta som kan hända är ju att jag dör. Och det lär jag ju inte göra. Så det löser sig.

Igår skulle jag och Malin gå på premiären för ett nytt café på campus. Det var konstutställning och det var soulafton. Det var gratis tiltugg och det var specialpriser i baren. Det var ungt, hippt och framförallt var det knökfullt. Vi klämde oss in genom dörren och konstaterade snabbt att det var helt omöjligt att få sitta ner. Så vi gick.

Jag är ingen stor vän av antiklimaxer. Det finns liksom inget gott som de för med sig. Vi övervägde att gå hem igen och spendera kvällen i soffan. Men eftersom det var fredagskväll och soffhäng är en av våra vardagliga favoritsysselsättningar så ville vi göra något annat.

Vi hoppade på en buss och åkte in till stan. Vi övervägde bio men det blev Roasters istället. En kvällens öl och chilinötter till mig. Ett glas rött och en chokladboll till Malin. "Det måste vara en hit" sa servitören. "Det var en hit" sa Malin när vi gick därifrån.


Chilinötterna fick mig att må lite illa och i brist på "lite jävlar anamma" så åkte vi hem igen och kollade på The Wire.

Så om man sammanfattar gårdagskvällen så innehöll den ett anitklimat, en öl, chilinötter, magont och The Wire. Ändå inte helt illa.

Ikväll ska vi gå och se Klungan på Kulturens Hus. Innan det ska vi vara hundvakt åt en Rottweiler på 7 månader som har blivit Snusans bästis. Det blir nog inte en helt illa dag idag heller.

Jag vet inte varför - men i mina pessimistiska stunder brukar jag se på tillvaron som en väntan på att nästa tråkighet ska inträffa. Det känns ofta som om livet rullar på i sakta gemak tills plötsligt något händer. Antingen kan det vara personligt, typ någon dör, någon blir sjuk, någon gör slut... Eller så kan det vara mer globalt, typ finanskris, Estonia, 11:e september, Tsunamin... Idag hände en sån där sak. Den hörde till kategorin personligt.

Jag stukade foten.

Att stuka foten är ungefär som att halka och slå sig på vintern. Den första tanken som slår en är "Vad hände? Jag är inte en sån som...". Men idag blev jag en sån som trampar snett och stukar foten. Attans!

Jag har inte tid med sån skit. Jag är ju The Marathon Man!

Oturssteget inträffade i gryningen när jag var ute på skogspromenad med Snusan. Solen hade inte gått upp och det var svårt att se var jag satte fötterna. Så, plötsligt, var där en grop. Jag såg inte gropen. Min högra fot klev i den och vreds snett. "Klick" sa det. Ungefär som när man knakar med fingrarna. En högt och tydligt "klick".

Som tur var kunde jag stödja på foten och fortsatte min skogspromenad. Sen har jag gått på foten hela dagen i skolan också. Nu när jag kom hem och tittade på den så såg jag att knölen på utsidan av foten är dubbelt så stor som den ska vara. Dessutom är den röd och lite blå-lila.

Attans!

Common feat. Pharrell - Announcement

Sitter med ett frågeformulär som jag ska skicka till två personer. Frågeformuläret ska jag använda för att skriva en rapport i en kurs. Det jobbiga är att jag måste förankra mina frågor i "LITTERATUREN". Så nu sitter jag med en hög böcker och försöker hitta något som jag kan hänvisa till. Det är jobbigt när man har lärt sig något under tre år och så ska man sen vara tvungen att försöka komma på i vilken kurs, från vilken bok och på vilken sida just den kunskapen har hämtats från. Jag ogillar skarpt det vetenskapliga perspektivet just nu.

Jag har bara möblerat om lite och bytt färg på väggarna. Gör en kopp te, sätt dig ner, lyssna på lite musik och njut av lyriken. These are the days. Livet är här och nu. Livet är inget som kommer längre fram när vi har uppnått våra drömmars mål. Och kom ihåg att inte se bakåt, för då vänder man ryggen mot framtiden.

Helgen gick i nykterheten, muskelarbetet och serietittandets tecken. För andra helgen i rad blev det inte något superi. Dels berodde det på att jag vill vara nykter lite mer. Fast mest berodde det på att jag är helt bankrutt. Vi var bjudna på en fest med casinotema och fri bar. Men det hade blivit en för kostsam historia att inhandla utsstyrsel och sprit. Lägg till vad man gör av med i suset och ruset i form av inträde, barköp och fyllemat... Det får bli nästa gång.

Istället åkte jag hem till Boden i lördags och murade en trappa. Manligt värre må jag säga. Det kändes i ryggen igår efter allt lyftande i stenar och annat tungt.

Sedan inledde jag och Malin säsong 4 av The Wire. Det fick bli helgens kulturella utbud. Till min stora glädje har jag även upptäckt att det finns en säsong 5 av den här serien. Jag trodde att slutet var nära men nu vet jag att jag har tio avsnitt till att se fram emot efter den här säsongen. Och om ni undrar så är den fortfarande lika bra som tidigare.

Idag har jag varit på Pite Havsbad och träffat Robert Bronett - ni vet cirkuskillen. Han håller på att sätta upp en stor show med internationell touch där ute. Stormen heter den och har premiär om lite mindre än två veckor.

Om det är någon av mina läsare som någon gång har blivit det minsta imponerad av freestyle-rap så måste ni se det här. Om ni aldrig har fattat grejen med freestyle-rap så måste ni se det här. Sista delen när ?uestlove börjar peka på saker som han ska lägga in i texten är grym. Tänk om man var sådär släng i käften. Man skulle ju få allt man ville. Alla skulle ju bara "Aaa, jag har ingenting att säga eftersom du redan har sagt allt. Så du får som du vill."

Den berömde gatukonstnären Banksy har öppnat djurbutik. Fast inte vilken djurbutik som helst.

AirPod One drivs endast på komprimerad luft. En tank komprimerad luft ska tydligen räcka i 20 mil. Bilen rymmer tre personer och kostar endast 60 000 kronor när den lanseras nästa år.


Äntligen bidrar den tekniska utvecklingen till vettiga uppfinningar. Äntligen är det inte bara pengar som styr. Även om de som patentregistrerat den här idén förmodligen kommer bli snuskigt rika. Läs mer.

Dagen har ägnats åt två saker i stark konflikt med varandra. "Fixa till hemma" och "plugga". Det ena utesluter liksom det andra. Det ena är kreativt, stimulerande och får mig att må bra. Det andra är ångestfyllt, uttröttande och får mig att vilja göra något annat.

Hemmafixandet beror på att jag och Malin var på IKEA i lördags och inhandlade en massa saker som fattades lägenheten. Nu, idag, har jag därför äntligen fått packa upp de sista fyra flyttkartongerna och jag kan stolt säga att flytten till Luleå är över. Anledningen till att det har dröjt är att vi har haft en bokhylla för lite och därför ingenstanns att ställa pärmar, kurslitteratur och liknande. Nu står en Billy med bångnande hyllplan här i arbetsrummet.

Pluggandet har inneburit att läsa en bok som heter Kulturen i kunskapssamhället. Det är en samling vetenskapliga artiklar som handlar om kultur. I kunskapssamhället. Den är inte så rolig. Eller en artikel var rolig. Den tog upp två till synes vitt skilda kulturformer - balett och ishockey - och beskrev likheter och skilnader dem emellan. Det var lite kul.

Helgen i korthet.
Fredag. Milkshake. Basket. Buss. Boden. Hundsjö. Allergi.
Lördag. Bil. IKEA. MAX. Färdgodis. Magont. Bära. Montera. Boden igen. Allergi.
Söndag. Sova. Trädgårdsarbete. Inte duscha. Malin med tåg till Umeå. Hundsjö. Allergi.

Idag har jag kommit hem till Luleå igen och det känns bra. Lite tomt bara eftersom Snusan stannade hos mamma och Malin är borta. Jag törstar efter kulturell konsumtion. Den här veckan måste bjuda på något. Jag håller tummarna.

Hösten är här, löven har fallit från träden, vindarna tar i och kylan tränger sig på. Vad gör man? Drar på sig vindstället och springer en runda? Ja. Men sen? Kokar lite te, brer en macka med lite för mycket Philladelphiaost och sätter sig i soffan. Här är fyra serier jag följer just nu:

Californication säsong 2

Ur: Le Parfait Cuisiner av den berömde A. T. Raimbault:

 

Det här är inget skämt enligt Wikipedia:

I ett samtal med en officer lär Winston Chruchill ha försvarat konsten. Enligt sägnen krävde officeren att få mer pengar till militären under andra världskriget. Han frågade den gode Winston "Kan vi inte ta pengar från kulturen?" varpå den cigarrökande hjälten svarade "Om vi inte har någon kultur - vad har vi då att kriga för?".

Jag har inga belägg för att detta är sant. Men det skulle kunna vara det.